Tobias Holmberg är 18 år gammal. Han är precis som vilken kille som helst i den åldern, förutom att han lider av en muskelsjukdom som gör att han är svag i de viljestyrda musklerna. På grund av detta har han svårt att hålla i en penna under längre tid, liksom svårt att sitta ner under längre perioder. Han vände sig till Linköpings universitet och bad om någon form av extra hjälp för att skriva högskoleprovet nu under våren.

Linköpings universitet sade nej, men hänvisning till avsaknaden av resurser. Wiveca Wallberg från universitet förklarade att de går back på högskoleprovet och har en provvakt per 30 personer, och att de inte har någon som helst möjlighet att erbjuda honom extra hjälp just i detta fall. Tobias vände sig till Diskrimineringsombudsmannen, men ärendet blev nedlagt då det inte omfattas av diskrimineringslagen.

Tobias kände sig orättvist behandlad, då personer i Stockholm och Skåne, som har liknande funktionshinder, fått den hjälp de önskat i samband med högskoleprovet. Åsa Rurling från Högskoleverket svarar att det borde vara samma regler som gäller oavsett var man bor, men att det är lärosätena som arrangerar provet som bestämmer om vad för hjälp de kan erbjuda och hur mycket resurser de kan avsätta för att hjälpa personer med särskilda behov. Det handlar inte om en brist på vilja, utan på resurser. Hon säger även att Högskoleverket håller på att utreda hur man bättre kan anpassa högskoleprovet för personer med olika funktionshinder.

I dagsläget är det bara personer som har dyslexi eller synskador som enligt reglerna måste erbjudas extra hjälp vid högskoleprovet, om hjälp för personer med övriga funktionshinder avgör varje enskilt lärosäte där provet skrivs.